Tänk att de här är bara min, min pojkvän. Allt började 4 april vi träffades en vecka sov med varann varje dag blev nån puss hit och dit inget mer. Va väl mest närheten jag kände att jag saknade så de kändes bra inget mer. Sen tog vi uppehåll en vecka ,under den veckan var allt skit jag mådde fyfan usch nej den känslan trodde att jag aldrig mer skulle få se han eller känna hans närhet mer. Han ringde mig på torsdagen alltså efter en vecka och sa att de var slut att allt var över då kändes de så tryggt allt vände jag kände mig så glad så lättad. I de ögonblicket kände jag kärlek. Jag var kär. Jag var tokkär. Vi träffades igen när jag såg honom pirrades i hela kroppen och jag bara log de var allt jag kunde. Den lyckan känner jag än idag när jag ser dig. Du är speciell. Och du är min bara min. Vill bara visa dig för hela världen. <3